Eddie
Ozzy blev hämtad av "mormor" och Bengt för att få följa med på utflykt vilket han älskar nog mest i världen, förutom sin matte förstås =))))) ;)
Jag Eddie fick äran att tillbringa dagen med husse och matte själv!
Häng med vettja!
Började med en skogspromenad, som ni ser hade jag glömt solglasögonen hemma ;)
Go "Peddan" =) säger matte ;)
Många pölar fick jag höra ordet nej till, men inte den här. Antar de var för den såg någorlunda fräsch ut, men har man vattenhundar får man skylla sig själv tycker jag =)
Efter promenad är det stretching som gäller, viktigt för oss alla hundar och framför allt på oss som har spondylosryggar. Händer att matte fuskar, men de brukar hon surt få ångra.
Törstig blir man, 100% vatten.
Jaha då har man bytt om till "Raggar Eddie".
De tvåbenta åt glass, men jag tyckte det smakade bättre med en korv.
Då var man hemma igen och så nöjd med dagen =)
Kramisar!
Tjolahoppsansa! Då var jag här igen ;)
Kände iallafall att jag måste skriva nån rad om detta som för många är väldigt uttjatat, spondylos.
Fick ett tråkigt besked i går om att Atlas fått somnat in pga spondylos. Han skulle fylla 7 år snart vilket jag inte tycker är en hög ålder.
Har man hundar med denna sjukdom så får man ofta höra/läsa att de kan leva ett normalt liv ändå. Men för mig är det ofattbart. Hur kan man tycka att ett normalt liv för en hund är att inte ha hunden lös med andra hundar, undvika gå i trappor, stretcha och massera ofta, äta smärtstillande och muskelinflammations dämpande läkemedel vissa i perioder en del på en stående dos osv.... Ja visst alla blir inte lika drabbade och en del märks det inte på, men tyvär dem jag känner som har det gör de det.
Känslan man får är att man ser till dem som ínte visar tydliga eller inga symtom alls och därmed så är sjukdomen inte så farlig. För oss som är och varit med om detta vet vad en hund med spondylos innebär. Vi som mattar och hussar sliter och lägger ner mycket tid och jobb för våra kära ska få ha det så bra som möjligt, för vi vet vad som händer om vi inte gör det........
Men tyvär så hinner sjukdomen i kapp i bland och man står där helt maktlös, den här gången tog den Atlas snart 7 år.
Kramisar!
