Både glädje och sorg......

Ozzy gjorde illa sitt ben i lördags. När jag kom hem från utställningen i Högbo så skrek han till men gick som vanligt. Märkte sen när han skulle lägga att något var fel, han skrek till och börja slicka sig runt mun stressigt. Ville inte vara ifrån mig.
Blev så klart oroligt att något hade hänt i ryggen med tanke på spondylosen, men jag avvaktade till söndagen. Då såg jag tydligt att höger framben var svullet och han skrek hela tiden han försökte lägga sig. Ringde veterinär som ville vi skulle komma nästa dag och rtg. Väl där så konstaterade hon att han hade en kraftig muskelbristning. Svullen och varm som en panna. Han slapp rtg. Nu är det vila och ökad dos av medicinen han redan äter. Han är så stel i rygg och bena bak pga av spondylosen så troligen gör han sig illa på andra ställen när han ska kompensera. Visst spondylos kan många hundar leva med utan att det ens märks eller framkommer att dom har, men kom i håg det finns dom som har ett rent helvete med den sjukdomen!

Till någon roligare...... Eddie och jag går sökkurs och tusan vad kul vi har. Visste från början att jag hade mycket att jobba med. Eddie är ju lite mattekär och småskraj för främlingar så jag har tagit det mer som en utmaning och lärdom. Med figgar som gör ett jättejobb och två bra instruktörer har han gjort framsteg som jag inte trodde skulle vara möjligt. Vi har himla skoj och är bara i början men det går framåt ;) Svårast just nu är markeringsövningar men vi kämpar på!

Kullarnas Deserible "Wilma" fick i fredags somna in.
Hon har betytt otroligt mycket för mig då det är tack vare henne Ozzy och Eddie finns här. Hon var den första landseer jag träffat och minns så väl hur stor jag tyckte hon var.
Du kommer alltid ha ett stort plats i mitt hjärta go Wilma!
Som din matte säger, nu springer du säkert omkring helt frisk i din kropp som när du var ung.

Lite bilder på Ozzy och Wilma.

Till minne av Wilma........



























Kramisar!



RSS 2.0